En fängslande sanning

Just nu håller jag på att läsa om renässansen och hur författare då, och än i våra dagar i olika delar av världen, suttit fängslade för de sanningar de satt på print. Det som får mig att fundera är hur man går vidare i sitt författarskap om man i många år suttit fängslad och blivit misshandlad och torterad på en regelbunden basis. Om det stärker ens inre röst och det behov man har av att uttrycka sina känslor och åsikter, eller om ens röst långsamt tystnar och försvinner.

Detta är något som är ytterst relevant i de tider vi lever i idag. Rätten till det fria ordet och hur hat och oförståelse aldrig kan få tillåtas att tysta människors röster.

En tidig julklapp

Så, nu har jag sällat mig till alla de som köpt och spelar den nya expansionen Warlords of Draenor. Och allt detta har blivit möjligt på grund utav att jag en gång i forntiden (läs: juni 2008) hade tråkigt och hade förlorat massor av vänner jag brukade chatta med till World of Warcraft. Jag hade svurit på att ALDRIG spela World of Warcraft. Well, nu är det november 2014 och jag har egentligen inte haft längre pausar i sträck än 1-2 veckor sedan dess. Visst jag spelar inte varje dag och inte alltid många timmar, men jag spelar fortfarande.

När jag började spela var jag långtidssjukskriven, mådde väldigt dåligt och var blyg och osäker och grät om något troll skällde ut mig för att jag gjort fel och var en noob. Nu antal x år senare så ”käftar jag emot” när det passar, anmäler idioter när det inte fungerar och känner mig överlag avslappnad. På grund utav att jag spelar World of Warcraft har jag fått många nya färdigheter som jag har nytta av i ”det verkliga livet”:

• Att ta för mig och inte ta åt mig av vad idioter säger.
• Tala mer flytande engelska (eftersom man ofta sitter på Skype, Teamspeak och liknande ställen och snackar).
• Att som ledare (ja, jag sköter ett, visserligen inte så stort men ändå, guild) medla och vara diplomatisk.
• Att samarbeta (i raider och liknande saker) i grupp.

Vem sa att spel inte kan vara användbara och nyttiga?

Men det jag egentligen ville säga att på grund av ett enda beslut en sommardag i juni så har jag lärt känna fantastiska människor runt om i europa och som är så vänliga att de köper en expansion åt mig så att jag tillsammans med de andra kan börja spela ungefär samtidigt. Det är helt otroligt hur omtänksamma människor det finns här i världen och jag älskar min engelska syster som jag aldrig träffat förutom via chattfunktionen i ett spel online. ❤

Summary
I got the new expension of World of Warcraft as a Christmas gift from my English sister. ❤

Frihet att kunna vara den man är II

Det har gått cirka en månad nu. En månad sedan valet och min lätt paranoida hjärna har börjat slappna av lite igen. Jag är dock fortfarande ledsen och bekymrad, det går inte att inte vara det efter det valresultat som blev. 19,28% i riksdagsvalet där jag bor, varav ett valdistrikt hade hela 29,21%. I kommunal 22,62%. varav ett valdistrikt hade 33,48% bara för att nämna något.

Det är för jävligt att behöva känna sig utsatt där man bor. Att ens åsikter och sexuella läggning går stick i stäv med det partiets åsikter, ett parti som är det andra största i min kommun nu. Hur kommer de fyra kommande åren påverka? Hur kommer det se ut efter nästa val? Fortsätter denna utvecklingen och vart ska jag ta vägen då?

För det är frågan jag ställer mig, vart ska jag ta vägen då? Skulle det känns bättre om jag flyttade till en annan kommun? Skulle jag känna mig tvungen att flytta till ett annat land? Att jag inte känner mig trygg i det land jag levt alla mina år på grund utav att historien verkar upprepa sig? Och om jag inte känner mig välkommen i ‘mitt eget land’, jag som ändå är tämligen privilegierad, vad ska då alla de som bor här som inte har det precis som jag har det i min situation känna? Det kan jag knappast ens föreställa mig, men jag vet att det kan inte vara en bra sak.

Friheten att kunna vara den man är

Favorit i repris

Jag kände mig aldrig precis som alla andra när jag var liten och det fick jag också veta att jag inte var. Aldrig sådär allvarligt, men allvarligt nog för mig ändå. Att växa upp i en del av landet där man förväntades vara sportintresserad, frireligiös eller i alla fall som ‘alla andra’ för att passa in.

Jag hade en period då jag verkligen, verkligen ville passa in. Att göra uppoffringar för att bli den jag på något sätt förväntades vara. Det gick inte, jag mådde väldigt dåligt en period och jag flyttade till andra sidan landet mer eller mindre för att känna att jag fick vara precis den jag själv valt att vara.

Jag tror på att det ska finnas ett samhälle där alla får vara den som den är och kunna uttrycka det på det sätt man vill, utan att någon skall hota och förtrycka en eller säga att man skall hålla käften.

http://rickardsoderberg.se/wp/2013/09/hall-kaften-tack/ 

Summary

A re-post of something that is important. About the freedom to be who you are.

Post election depression

After the results of the election were presented yesternight my emotions are mixed. Yes, I am for a change of government now, after eight years, but since the party I wanted to become influential didn’t make it and a xenophobic party rose sharply any sense of joy diminishes. 13% of the population of Sweden voted for the party that is now the country’s third largest. With an ideology more or less the absolute opposite of what I believe in, it scares me that the situation has become like this.

Currently I have only one thing to say: We need to continue to talk to each other, to share experiences with each other, to learn from each other. We must pull together to overcome fear and neglect. There must be a way to prevent history repeating itself.