30 dagar skrivutmaning

Idag blev jag glatt överraskad när finaste Yvonne frågade runt på FB om det inte skulle vara trevligt med en skrivutmaning. Absolut tyckte jag och här kommer den. Det finns en grupp på Facebook för att dela texterna om man så önskar.

https://www.facebook.com/groups/332361530478433/

  • Dag 1: Gör en ny version av en klassisk folksaga.
  • Dag 2: Skriv en ”fan fiction”.
  • Dag 3: En historia som utspelar sig innan 1950.
  • Dag 4: En dikt som innehåller orden ”blå”, ”misströsta”, ”halv” och ”klang”.
  • Dag 5: En historia kring ett föremål i ditt hem.
  • Dag 6: Börja din historia med ”Han stirrade otåligt på sin klocka”,
  • Dag 7: Skapa en superhjälte och låt honom eller henne rädda dagen!
  • Dag 8: Skriv en prolog för den superhjälten, innan personen blev en superhjälte, exempelvis något om barndomen.
  • Dag 9: En historia på 250 ord eller mindre om din favoritstad.
  • Dag 10: Börja historian med ”Hon rörde vid den lilla asken i sin ficka och log…”.
  • Dag 11: En historia där karaktärerna är utan elektricitet för en dag.
  • Dag 12: Hitta tio slumpmässiga ord och skapa dina egna definitioner.
  • Dag 13: Börja med ”Jag trodde att jag såg…”
  • Dag 14: Välj slumpmässigt en gammal klasskompis och hitta på en historia om hur deras liv ser ut i dag.
  • Dag 15: Skriv om en främling du ser, antingen en bakgrundshistoria eller vad främlingen tänker när du ser den.
  • Dag 16: Gå till iTunes, Spotify eller liknande. Ställ in din lista med musik på ”slumpvis vald” och skriv om den första låt som kommer upp, 250 ord eller mindre.
  • Dag 17: Använd en eller flera tidsresor i en historia.
  • Dag 18: En historia som utspelar sig i en spökstad.
  • Dag 19: Skriv en dödsruna för en historisk person.
  • Dag 20: Använd följande ord i en historia: far- eller morförälder, fotoalbum, postkontor och mapp.
  • Dag 21: Han eller hon ser sin förälskelse i biblioteket. Beskriv händelsen.
  • Dag 22: Skriv en historia baserad på en dröm du haft.
  • Dag 23: Beskriv eller brodera ut ett barndomsminne.
  • Dag 24: Skriv en historia som utspelar sig 100 år framåt i tiden.
  • Dag 25: Skriv en historia om en mytisk varelse.
  • Dag 26: Skriv om den trettionde bilden på din dator eller i din mobil. Skriv om bilden eller hitta på en historia kring bilden.
  • Dag 27: En historia som utspelar sig kring en sporthändelse (vilken sport som helst).
  • Dag 28: En historia på ett skepp. Dåtid, nutid eller framtid.
  • Dag 29: En historia om rymden.
  • Dag 30: En historia eller en dikt om is.

Röd och vit

Röd är din rock
rött är ditt blod
röd är din kärlek
rött är ditt mod
röd är den sol som sakta sig sänka
rött är det vin som dricks av din änka

Vit var den liljan som låg i din korg
vitt var ditt anlete märkt av sorg
vit var snön på vinterns tak
vitt var linnet i dödens gemak
vit var din maka i hyn som ung
vitt var ni skilda bland mossa och ljung

2016-10-06

How Little Bell found her furever home and got a name

Once upon a time in the magical land of Meow lived a nameless little kitten. The kitten had the softest black fur you have ever seen and with a tiny white furshaped bell on her belly and she was a very, very happy kitten. She just loved everybody, but the sad thing is not everybody loved her back. They thought she was a bad kitten and that she bring bad luck. Why you wonder? Well you see the other cats only saw a black cat and thought that means bad luck. They didn’t know better. So they avoided her.

The magical land of Meow was a rich and happy land. Full with nice hunting grounds, sunny spots to rest and all the pets you could wish for from the hoomins. You see when a kitten came of age they are allowed to pick a hoomin family for themselves and stay happily ever after with them.

When the nameless little black kitten came of age she proudly baffed her fur so it shined nicely and trimmed her little claws so she wouldn’t by mistake hurt anybody. And then she took off to the adoption event.

It was a bright and sunny morning and our little black kitten strutted happily down the street. Our little friend didn’t noticed how cats and hoomins moved out of her way. Hissing and spitting at the sight of her. She was luckily unaware of that.

Suddenly the sky went dark and the rain started to fall. Cats and hoomins all around took shelter in the alleys and the store doors and was going to wait until it stopped but our friend continued and came to the place where the adoption was going to take place.

It was quite empty when she arrived and the few ones there seemed to be avoiding her. She still didn’t take any notice of it though, because she was so exicited about this big day. She found a nice spot on a table for herself, with a nice pillow to rest upon and she once again groomed herself until she looked her very, very best.

During the time the place filled up with cats and kittens of all color, length of fur and shape. Everybody looking their best just like our little black friend.

So the hoomins entered the room and began to look around. Each by each cats and kittens chose their hoomins and went home with them. But not even one stopped at our friend to look at her. They had noticed her black fur and didn’t want to bring her home. Slowly little nameless reckoned the fact and slowly she turned sadder and sadder. Why wouldn’t anyone want to be her hoomin? In the end of the day it was only her left and now she had give up. She was going to remain all alone.

But then a hoomin entered the room. It was and old little lady and when she laid her eyes on our little friend and she in return laid her eyes on the old little lady they both knew! This, this was meant to be! And they both hurried over to the other one and our little friend headbutted the nice little old ladies hands and purred and the little old lady picked her put in her arms and said, “Hello there little one, aren’t you an adorable little kitten, with black silky fur and the cutest little white bell on your tummy. I want to take you home with me and name you Little Bell. Now would you like that?”.

And our little black friend purred and purred and even licked the nice little old lady’s hands and face and showed in every possible way that yes, oh yes, she would like that every much.

So the little black kitten, now named Little Bell traveled home in a nice basket with a nice, soft pillow to rest on to live happily after ever with her hoomin.

Now you might think, maybe the old little lady just picked Little Bell because she wanted a cat and Little Bell was the only one left? But no, that was not the case. She wanted Little Bell because she had black fur. Because the little old lady did not let superstitiousness come in the way for getting a new friend for life.

Rädsla

Det var sent på natten eller tidigt på morgonen och hans vän hade till sist gått hem. Det hade varit ett långt och jobbigt dygn. Med rädsla, tårar och smärta. Nu satt han på den inglasade balkongen och såg solen gå upp över det Västerås som han för tillfället kallade sitt hem och rökte en av sina älskade Lucky Strikes. Inte den första i mängden kunde man lätt tänka sig eftersom askkoppen svämmade över vid hans sida. Han satt i en fåtölj inkurad i en filt och tittade mer eller mindre tomt ut över taken.
Han undrade vart Hampus var. Han visste att han skulle klara sig. Att hans älskade vän, älskare, partner… det spelade faktiskt ingen roll vad Hampus var eller inte var. Han älskade honom oavsett. Även om de flertalet gånger hade slagits, bråkat, skrikit och bara allmänt ‘hatat’ varandra till döds av svartsjuka så var det honom han tänkte på nu.
Han fimpade cigaretten och tände en ny. Försökte tänka på något annat men tankarna gled som de ville. Han var trött, förbaskat trött och fortfarande skakig sedan kvällen innan men det hade han inte visat att han fortfarande var. Jonathan skulle aldrig ha gått hem då.
Den där mannen hade lyckats skrämma honom rejält och vem hade vetat vad som kunnat ske om inte vakterna ingripit. Nog för att han hade fått stryk förr men det här kändes obehagligt. Hur fan hade mannen vetat att han hade handlat. Han gned sig i ögonen, de sved och var torra. Han blinkade lite och gäspade och tog ännu ett bloss på ciggen. Munnen kändes som en askkopp.
Mobilen låg vid hans sida och han tog upp den och tittade på den. Inga nya sms men den innehöll sms från både Hampus och Nikolaj. Ryssen ja. De hade haft en trevlig natt. Av det han mindes i alla fall. Ett stygn av dåligt samvete smög sig in, men han slog bort det. Han var inte tillsammans med Hampus. Det spelade ingen roll om han hade sex med någon annan eller inte. Dessutom… hade inte Hampus stått i hallen med den där bruden och varit väldigt upptagen precis innan han hade svimmat? Han ansträngde sig för att minnas men alla tankar flöt ihop och gjorde det omöjligt att komma ihåg.
Han reste sig plötsligt och gick in i lägenheten igen, fortfarande med ciggen i mungipan och han gick bort till kylen och öppnade den. Tittade på klockan och tog fram tog fram frukostmat och prylar och satte sig på en av barstolarna och drog åt sig diabetessakerna. Sköt in en ny sticka och stack sig sedan i fingret och förde bloddroppen mot stickan. Kollade blodsockret och mätte sedan upp insulinet, satte på en ny nål och tryckte in det i det mjuka hullet på magen. Han väntade lite och sedan bredde han sig en macka och tuggade.
Men han hade inte riktigt ro att äta så han lämnade sakerna vid bordet och gick och la sig ovanpå sängen och stirrade i taket. Han flinade svagt för sig själv och kände sig plötsligt lastgammal då han funderade på vad han skulle göra med sitt liv. ‘Vad ska du bli när du blir stor min lilla vän’ hörde han mer eller mindre sin farmors röst i huvudet och han kunde inte låta bli att skratta åt det hela.
Till sist somnade Anton av utmattning.