På gränsen

Jag och min flickvän var på Emporia idag, köpcentrat i Hyllie. Det var lite kluvet att åka dit faktiskt. Inte för att jag bara varit där en gång tidigare och att jag fortfarande får lätt panik om någon vill kolla mitt reseintyg från CSN som jag har länkat via sms i min mobil utan för att det är i Hyllie som den svenska gränsen på något sätt ligger numera.

När vi kom dit och upp från tågen var det allra första man såg massor av polisbilar och polisbussar och man såg vart de som kommer för att söka skydd hos oss var någonstans.

På vägen hem sedan så var det ett Öresundståg som gick precis lagom och vi tog det. På perrongen och framförallt på tåget så var det ett antal poliser som gick omkring och kollade folks id-kort och pass. Och det kändes så hemskt. Jag tyckte det var obehagligt och om jag tycker det är obehagligt, jag som bott i Sverige i hela mitt liv och som inte ens hade korsat bron just idag, hur ska det då inte kännas för de som är i en sådan utsatt situation som man är som flykting?

Jag tror verkligen inte att stänga gränser är rätt väg att gå och att det görs och funderas på att göras skrämmer mig. Temporärt stängda gränser? Jo, eller hur…

Annonser

Vikten av att lyssna

Kom precis hem efter ett event som Malmö Opera har i samarbete med ABF och där den fantastiske Rickard Söderberg uppträdde med snuttar ur kommande säsong. Klok som denne man är så lyfte han även hur privilegierade vi alla i publiken är som har ett hem och han avslutade med att tala helt kort om hur fantastisk musiken är, hur han använder den som plattform och genom att sjunga en tacksång till oss som lyssnar. Ett viktigt budskap framfört på yppersta sätt.

Det enda som var lite trist var att mannen som satt bakom mig och min flickvän i publiken reste sig halvvägs in i programmet efter att ha suckat djupt och lämnade tillställningen. Och detta efter att han helt öppet och självklart innan Rickard började sitt uppträdande diskuterat hur en av Sveriges mest högerorienterade partiledare verkligen värnar om den svenska kulturen. Cred dock till damen som inte höll med.

Det var synd att mannen gick för jag tror verkligen att han var en av dem som verkligen hade behövt få ta del av Rickards budskap lite extra.

Post election depression

After the results of the election were presented yesternight my emotions are mixed. Yes, I am for a change of government now, after eight years, but since the party I wanted to become influential didn’t make it and a xenophobic party rose sharply any sense of joy diminishes. 13% of the population of Sweden voted for the party that is now the country’s third largest. With an ideology more or less the absolute opposite of what I believe in, it scares me that the situation has become like this.

Currently I have only one thing to say: We need to continue to talk to each other, to share experiences with each other, to learn from each other. We must pull together to overcome fear and neglect. There must be a way to prevent history repeating itself.

Ibland skäms jag för att vara svensk

Jag vet inte exakt hur det började, för jag satt och samtalade med min partner på bussen in mot stan, men det var i alla fall en person som frågade och samtalade med busschauffören om vart hen skulle byta buss, låt oss kalla personen person A.

Då lägger sig person B i och börjar hävda att person A talar fel, att detta är Sverige och här talar vi svenska för annars förstår man inte. Person  A som talade med busschauffören gjorde sig fullkomligt förstådd på svenska men ändå lade person B sig i och betedde sig tämligen otrevligt. Något som jag påpekade högt och tittade på person B, som inte verkade hört vad jag sa utan flinade mot mig och sökte medhållande.

Då blandade sig min partner i samtalet och påpekade att person B inte behövde vara otrevlig och då blir person B sur och talar om att person B minsann har jobbat för SJ i 50 år och vi inte förstår och ska vara tysta, varpå busschauffören säger att person B kan lämna bussen, vilket person B gör och också person A för hen skulle byta buss där vi var. När bussen rullar iväg igen ser vi hur person B går efter person A och fortsätter med sitt otrevliga svamlande.

Personer som kommit till Sverige av olika anledningar, som lär sig vårt språk, vår kultur och som försöker och vågar ska ha all cred i världen. För ibland skäms jag över att vara svensk när jag ser hur vissa beter sig.

Klassiker och nyårslöften

För visst är det så, att livet lätt bara händer, och plötsligt står man där och har inte bloggat på hur länge som helst?

Det börjar bli dags att planera sina nyårslöften om man sysslar med sådant. Jag har inte klurat ut vilka jag vill ha ännu, men jag vet att de främst kommer handla om saker som är viktiga för mig. 2014 är det t ex val i Sverige. Jag kommer rösta, det är självklart, men på vad? Ett nyårslöfte kanske? Att jag ska sätta mig in i den svenska partipolitiken så pass mycket att jag vet vad jag lägger min röst på.

Sedan ska jag göra en klassiker och lova att jag ska blogga varje dag hela 2014 och från och med nu. Man ska aldrig lova sådana saker, för det brukar få motsatt effekt. Men önska mig lycka till så ser vi hur det går!