Det här med att vara en uppskjutare av rang, att älska att ha koll på saker och ting och planera ända ner i minsta detalj vid vissa tillfällen ni vet gör att stressnivån inom en ibland skjuter så högt i höjden att man inte vet om man ska skratta eller gråta och man vill helst av allt bara lägga sig ner och sova när måsten och borden hopar sig. Det går att beskriva tiden som nyligen passerat som sådan.
Att försöka göra allt samtidigt på grund av att uppskjutningen av saker skett och att alla deadlines, tentor och resor hamnar samtidigt är redan från början dömt till undergång. Saker blir inte bra och vet man dessutom med sig att sociala event tenderar göra en utmattad så är det väldigt, väldigt skönt att komma hem igen. Oavsett om man fortfarande har massa saker att göra är det värsta bakom en.
Efter två dagar när alarmet ljudit vid femtiden på morgonen och man har fladdrat iväg till buss och tåg redan en timme senare så känns det extremt lyxigt att bara gå och lägga sig i sängen en stund mitt på dagen och kanske läsa några sidor för nöjes skull, se en film, sova en stund och samla energi och ork med katten spinnande bredvid sig. Hur skönt som helst.