Perler v.46

Veckans tema bestämde Yvonne åt mig. Natur sa hon och det var allmänt svårt tycker jag att hitta något intressant att lägga på det temat. Men här kommer i alla fall ett par stycken jag fått ihop under veckan.

Annonser

Då var det måndag igen

Ny vecka, nya saker att göra och planera. Handarbete och pärlplattor ligger tämligen lågt för tillfället eftersom jag planerar att möblera om så jag får plats för det. Tanken är att jag ska frigöra ett eget bord för pärlplattor och liknande sysselsättningar och det är ännu inte gjort.

Igår var vi på kyrkogården och hälsade på raring nu när alla är hemma igen och sedan gick vi och fikade lite. Känns bra att alla är hemma.

Lite tystnad ja…

I förrgår som ni vet dog min älskade katt och igår var det rarings födelsedag så vi var och hälsade på henne på kyrkogården med blommor. Jag hittade en tistel, jag blev så glad att jag kunde ta med den. Vår familj kan vara den enda som tar dit maskrosor och tistlar. Ja vi tar förstås dit rosor och nejlikor med. Men hon tyckte ju om maskrosor och tistlar. Vi blåste såpbubblor och sedan gick vi och åt tillsammans och pratade. Det var jättefint. Det blev en bra dag.

Här hemma känns det tomt och tyst och jag känner mig ledsen. Har man haft katt så länge som jag haft och sedan dessutom är uppväxt med djur omkring sig hela tiden så blir det så konstigt att vara helt ensam. Visst jag har mina växter som jag kan klappa på, men det är ju inte riktigt samma sak ändå.

Det har inte blivit så mycket läsning denna vecka, dock rollspel med gruppen blev det i vanlig ordning. Där går det framåt, oväntat bra. Det känns fint. S´s karaktär introducerades till de övriga rollerna i gruppen.

Idag ska jag nog ta och bädda ner mig och titta lite på film och på Foster Dad John’s kattungar som föddes igår och som jag nu följer via live cam i vanlig ordning. Kitten Therapy är aldrig fel kan jag ju säga, speciellt inte just nu.

Den nostalgiska ådran

Jag kan bli så nostalgisk ibland över de allra konstigaste saker. Raring förstod aldrig vad jag såg för tjusning i en gammal vit Volvo 245 till exempel. Det var en av de bilar vi hade i min familj när jag växte upp bara, det betyder inte att jag vill ha en själv. Jag menar jag har inte ens körkort.

Men ibland hittar man bloggar att följa, skrivna av människor som lever det liv jag i en annan romantisk värld skulle vilja leva men inte har något intresse av att leva här och nu. En av dem är Jonna Jinton som bor i Grundtjärn, en plats som inte ligger så väldigt långt ifrån de trakter jag växte upp som barn, i alla fall inte med norrländska mått mätt. Hennes blogg känns på samma sätt som Hogwarts som att komma hem. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord men det ger mig ett lugn i själen på något plan. Det känns bra.

Så, om ni inte redan vet vem hon är så tycker jag ni ska klicka här och titta in på hennes hemsida och blogg och precis som jag låta er slås av den skönhet i världen som hon lyckas fånga.