Så, nu har jag sällat mig till alla de som köpt och spelar den nya expansionen Warlords of Draenor. Och allt detta har blivit möjligt på grund utav att jag en gång i forntiden (läs: juni 2008) hade tråkigt och hade förlorat massor av vänner jag brukade chatta med till World of Warcraft. Jag hade svurit på att ALDRIG spela World of Warcraft. Well, nu är det november 2014 och jag har egentligen inte haft längre pausar i sträck än 1-2 veckor sedan dess. Visst jag spelar inte varje dag och inte alltid många timmar, men jag spelar fortfarande.
När jag började spela var jag långtidssjukskriven, mådde väldigt dåligt och var blyg och osäker och grät om något troll skällde ut mig för att jag gjort fel och var en noob. Nu antal x år senare så ”käftar jag emot” när det passar, anmäler idioter när det inte fungerar och känner mig överlag avslappnad. På grund utav att jag spelar World of Warcraft har jag fått många nya färdigheter som jag har nytta av i ”det verkliga livet”:
- Att ta för mig och inte ta åt mig av vad idioter säger.
- Tala mer flytande engelska (eftersom man ofta sitter på Skype, Teamspeak och liknande ställen och snackar).
- Att som ledare (ja, jag sköter ett, visserligen inte så stort men ändå, guild) medla och vara diplomatisk.
- Att samarbeta (i raider och liknande saker) i grupp.
Vem sa att spel inte kan vara användbara och nyttiga?
Men det jag egentligen ville säga att på grund av ett enda beslut en sommardag i juni så har jag lärt känna fantastiska människor runt om i europa och som är så vänliga att de köper en expansion åt mig så att jag tillsammans med de andra kan börja spela ungefär samtidigt. Det är helt otroligt hur omtänksamma människor det finns här i världen och jag älskar min engelska syster som jag aldrig träffat förutom via chattfunktionen i ett spel online. ❤
Summary
I got the new expension of World of Warcraft as a Christmas gift from my English sister. ❤
Jennologi 