En fängslande sanning

Just nu håller jag på att läsa om renässansen och hur författare då, och än i våra dagar i olika delar av världen, suttit fängslade för de sanningar de satt på print. Det som får mig att fundera är hur man går vidare i sitt författarskap om man i många år suttit fängslad och blivit misshandlad och torterad på en regelbunden basis. Om det stärker ens inre röst och det behov man har av att uttrycka sina känslor och åsikter, eller om ens röst långsamt tystnar och försvinner.

Detta är något som är ytterst relevant i de tider vi lever i idag. Rätten till det fria ordet och hur hat och oförståelse aldrig kan få tillåtas att tysta människors röster.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s