Samma sak som vanligt

Vårterminen drog igång igår och när jag gick och lade mig igår så fanns den där välbekanta känslan av ångest i bröstet. Du borde gjort mer, du borde lånat böckerna, suttit fler timmar och pluggat och helst skrivit klart alla tentorna och gjort klart alla kurserna och VARFÖR har du inte gjort det?!”. Trots att jag mycket väl vet att nej, det är helt och hållet omöjligt att faila vårterminens alla kurser allra första dagen. Men det går på automatik det här med rädslan att misslyckas. Skitstörigt.

Annonser

Det kallas tvivel, det där som stör…

Idag är tredje dagen på höstterminen och jag har redan hunnit med att haft ett par dagar med någon slags obestämd men ganska överväldigande ångest. Mina små mentala demoner som jag dömt till ångesthamstrar har varit helt sjövilda och bestämt hävdat att jag kommer faila mina studier, att jag inte komma finna och/eller kunna ta hand om en ny liten katt och att mina planer på att hälsa på en vän är dömt till katastrof redan på förhand. Inte speciellt rationellt, men rädslor är sällan det.

Så därför gör jag mitt bästa att motverka dessa genom att skriva om dem, själv hävda att nej det är tämligen orimligt att man skulle faila sina studier redan första, eller andra dagen, prata med min vän Y om saken och intala mig själv om att vill inte folk att jag ska träffa mig, eller att jag ska hälsa på så kommer de förhoppningsvis säga det.

Jag har dessutom tittat genom vad kurserna innebär att jag ska göra och gjort en del småsaker idag och det borde väl stilla oron en smula i alla fall. Att jag gjort det jag ska. Det blir bra det här.