Fyra veckor senare

Det är så underligt ändå det här med tid. Det har gått fyra veckor nu sedan hon lämnade oss och det känns som ingen tid alls, samtidigt som det känns som det var evigheter sedan. Det ger känslan av något ogripbart. Jag menar, fyra veckor är ju bara… en lite längre semester… inte mer än så.

Hon fattas mig men samtidigt är jag tacksam över att jag fick läsa den oro hon hyste inför mitt liv utan henne och veta att jag aktivt gör vad jag kan för att motverka det. Jag är social, jag gör saker och jag träffar människor och jag sitter inte hemma och stänger ute världen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s